det som väntar...

Jag tittar ner på min stora mage och ibland är det som om jag inte riktigt förstått att det ligger en bebis därinne, att jag faktiskt är gravid. Att vi ska bli fyra i familjen. Vem är det som kommer kännas så självklar och värdefull i våra liv om några månader? Trots att vi gjort provrörsbefruktning även denna gång och man på så sätt hinner förbereda sig inför sin graviditet långt innan den ens är verklig har jag svårt att ta in vad som är på gång. För vardagen snurrar så fort med en treåring och ett nytt hus. När jag var gravid med Lillo var det som om hela världen runt omkring bara snurrade kring den gravida magen och mig. Jag läste allt, hade koll på vecka, dag och minut och vi dokumenterade varje veckas putning på magen och jag njöt så. Har redan lite dåligt samvete jämtemot den lilla där i magen som inte riktigt tillåts ta lika mycket plats i mina tankar än utan bara hänger på. Jag längtar efter första sparken, den där som säger; Hej, här är jag!

bild: lisa