energi!

Det var många månader sen jag var uppe längre än Andreas, jag brukar däcka kring halv åtta när jag lagt Lillo. Men med järntabletter i kroppen och de första graviditetsmånaderna bakom mig känner jag att energin har kommit tillbaka. Ikväll har jag tagit tag i vårt kontor/gästrum i källaren som inte för allt så längesen fungerade som flyttlåde-förvaring och byggarbetsplats.


Är väldigt glad över att jag fått ta över min pappas gamla soffa som han gjorde om till säng på nätterna under hela sin studietid på 60 talet.


För 2 månader sen, Andreas förbereder flytspacklingen av vårt tvättrum.

köket

Vi har bestämt oss för att vänta med att renovera vårt kök och med att öppna upp mellan kök och matrum. I år fokuserar vi på att bygga vår altan istället, det räcker gott. Med vit färg och nya beslag som är på väg med posten kommer det bli så fint i köket ändå, kanske vi till och med behåller det som det är. Man hinner ändra sig många gånger så det känns skönt att låta det ta tid. Visst är det skillnad sen vi flyttade in..

lycka..

Lycka är frukost med morfar och sylt på mackan.

mars

Kring de här datumen i mars tänker jag alltid tillbaka på vår första provrörsbefruktning. År av längtan, hopp och förtvivlan hade kommit till sin peak i mars 2006. Vi hade genomgått behandlingen som vi valde att hålla för oss själva. Kändes som om man levde i en parallell värld när ingen visste men samtidigt var det så skönt att slippa allas undran och ömkan. På bilden nedan hade Lillos embryo bara legat i min livmoder i några timmar. Vi hade ingen aning om det skulle lyckas, först två veckor senare skulle vi få testa. Vi var på väg upp till min systers barns dop i Stockholm och jag skulle vara gudmor. Var nervös att någon skulle se min svullna mage och sönderstuckna blodkärl i armvecken eller bara läsa av mitt ansikte och fråga hur det var. Det var långa två veckor som följde och när väl testdagen kom testade vi negativt och världen rasade. Men veckan gick och ingen blödning kom. När vi sen testade plus dansade Andreas i vår hall och jag förstod ingentig. Var det sant? Var det verkligen sant..I mars nästan exakt på dagen ett år senare är nästa bild tagen på ett café i hamnen. Livet är fullkomligt och sen Lillo kom lämnade jag alla tunga tankar kring barnlösheten i mina dagböcker. Som om de aldrig funnits. Ibland bläddrar jag igenom dem och tänker på alla som är där nu, där vi var då. Och så önskar jag att de ska få uppleva det underbara och fantastiska (och det jobbiga och oroliga) livet som föräldrer.

En uppslag från min dagbok. Uträkningar om ägglossning och antal dagar i menscykeln...

fredag

En förkyld vecka igen med mycket vabbande. Men också mycket sol och en titt på vår lilla bebis!

hemarbete

Idag har jag suttit hemma och jobbat med Tretorn kollektionen för hösten 2011. Jag har jobbat hemifrån tidigare i många år och jag kan inte säga att jag saknar det. Men samtidigt är det något speciellt att sitta i mysbyxor, äta lunch vid sin dator och lyssna på radio samtidigt som man jobbar..

trapprenovering

Från mina bebistankar till något helt annat, nämligen vår trappa som Andreas och vår kompis Mathias färdigställde idag! Ändå sen vi var på visningen kände vi att trappan var väldigt brant, hård och kall. Jag såg framför mig att Lillo skulle ramla och det kändes omöjligt att behålla den. Vi kollade  runt på trapprenoverings-kit men det var både dyrt och kändes lite klent. Så Mathias flyttade hit sin snickarbod för några veckor sen och sen dess har trätrappan tagit form bit för bit. Nu ska den bara spacklas och målas. Det blev bättre än vad jag någonsin hade hoppats på. Vi kommer säkert ramla i trappan allihop så småningom men nu landar vi i alla fall lite mjukare.

Translation: Finally, the stairs got a wooden costume..

det som väntar...

Jag tittar ner på min stora mage och ibland är det som om jag inte riktigt förstått att det ligger en bebis därinne, att jag faktiskt är gravid. Att vi ska bli fyra i familjen. Vem är det som kommer kännas så självklar och värdefull i våra liv om några månader? Trots att vi gjort provrörsbefruktning även denna gång och man på så sätt hinner förbereda sig inför sin graviditet långt innan den ens är verklig har jag svårt att ta in vad som är på gång. För vardagen snurrar så fort med en treåring och ett nytt hus. När jag var gravid med Lillo var det som om hela världen runt omkring bara snurrade kring den gravida magen och mig. Jag läste allt, hade koll på vecka, dag och minut och vi dokumenterade varje veckas putning på magen och jag njöt så. Har redan lite dåligt samvete jämtemot den lilla där i magen som inte riktigt tillåts ta lika mycket plats i mina tankar än utan bara hänger på. Jag längtar efter första sparken, den där som säger; Hej, här är jag!

bild: lisa

Måndag

Idag har vi varit hemma pga av Lillos förkylning som vägrar ge med sig. Men vi har haft det mysigt och jag fann lite tid att fotografera.

Translation: Monday at our house.

performance art

Lillo har upptäckt självutlösaren på kameran, eller som hon säger "piparen". På 10 sekunder hinner man få till en del poser. Hon har bråttom att kolla hur det blev och sen fyller hon kameran med ca 30-40 bilder till.

Translation: Lillo discovered the self-timer..

cph

Idag har vi varit i Köpenhamn på modemässa. Som vanligt får jag mest inspiration av att gå i solen och upptäcka små butiker på alla sidogator kring Ströget istället. Och av att dricka te på te-salong. Lisa var flitigare med kameran än jag.






Perch Tearoom

Åsa!

Duktiga Åsa Hammarström som pluggar på Beckmans mailade mig och berättade om de snygga filmerna de tagit fram till Formelevernas monter och webb till Möbelmässan. Väldigt snyggt, http://www.beckmans.se/48m2
Åsa pluggar Reklam på Beckmans och det är alltid kul att kika in på hennes blogg där man får ta del av hennes projekt och vardag. Är man nyfiken på hennes fina hem så har Jenny på Dos Family gjort en Dos Visit, bilden nedan är min favorit.


foto: Jenny Brandt/Dos Family

Quality time med familjen och Barbaflink

Längtar redan till helgen när man får hänga med sina babys 24/7.

terapi-katt

Två läsare, Kerstin och Petra har likadana katter som jag hittade på loppis häromdagen. Petras mamma hade sytt sin i slöjden och Kerstins pappa hade köpt sin i Uppsala på 60-talet i hantverksbutiken Skerfe-Nilsson. Under katten jag hittade sitter ett klistermärke som berättar att den är tillverkad på Stockholms Stads Arbetsvårdsbyrå och är ett terapihantverk. Blir genast mer nyfiken var Arbetsvårdsbyrån var för ställe. Någon som vet?






Katten har fått flytta ner i vardagsrummet, man ser öronen sticka upp bakom soffbordet.

porträtt

Passa på att tävla om en porträttfotografering hos syster Lisa!

mamma-Lillo tid

Andreas har varit iväg några dagar i Åre och det har bara varit Lillo och jag hemma. Jag var lite nervös innan han åkte eftersom jag varit så trött och illamående en längre tid vilket gjort Lillo extra pappig. Sen har vi fortfarande ett inplastat vardagsrum, ingen tv eller matplats. Men det har gått så bra. Lillo är annars en liten tv-junkie och mitt mammasamvete lider av det ibland. Men hon har inte frågat en endaste gång efter sina filmer utan dragit fram sin pyssel-låda, böcker och dockor. Vi har spenderat nästan varje eftermiddag och kväll hos familj och vänner som bjudit oss på mat. Och dessutom bott in oss på ovanvåningen och ätit frukost vid Lillos lilla bord och lekt restaurang och födelsedag varje morgon. Skönt att känna att min energi börjar komma tillbaka och att Lillo och jag fått värdefull egentid ihop.


Fast en daglig koll på iphonen missade hon inte, det kan ju ha tillkommit någon spännande applikation som på pappas telefon.

vitt

Våra målare är väldigt bekymrade över att vi valt att måla vitt överallt. "Ni kommer misstrivas!", "Vi kan göra en blommig väggmålning!" En dag hade de lämnat en cd-skiva med fototapeter tillsammans med en liten lapp. "För flickans skull eller för katten."


Hallen på ovanvåningen blev färdigmålad idag..min pappa och farmor har knytit den fina ryamattan som inte riktigt kommer till sin rätt i detta dåliga ljus.




Vardagsrummet i kväll.

tips från 1926

Veckan går så fort. Vi pysslar och fixar lite i taget. Under en tilläggsisolering i en av våra kattvindar gömde sig en blommig tapet och under den tidningsblad från Skånska Social Demokraten från 1926. Så kul att gamla artiklar. En sida har överskriften Köket och Soffhörnet. Där kan man läsa om att man ska låta barnen hjälpa till hemma men att vi har oss själva att skylla att de inte har någon lust.  "Det värsta är att vi allesammans äro så oerhört upptagna. Den stapplande lilla varelse som erbjuder sig att hjälpa oss att sopa, damma och koka med en värld av glad hjälpsamhet i röst och min möter så ofta motstånd. -Tack du lilla raring, säga vi vänligt, men du hjälper mams lika mycket bättre om du springer ut i trädgården och leker i sandhögen. Mams har så förfärligt mycket att göra, ser du, och måste skynda på så att vi fort kunna få komma ut och gå."..."Om mor bara begagnat det rätta ögonblicket så kunde hon ha lärt sin lilla dotter att både matlagning och rengöring kan vara både roande och spännande sysselsättningar - men nu är det för sent. Låt oss därför ge våra småttingar tillfälle att hjäpa till, när de be om att få det."








Även detta trägolv var gömt under en plastmatta. Vi hade gärna behållt den blommiga tapeten men den var redan halvt nerriven när vi flyttade in. Vit färg på golvet, en fin tapet och ljuset från fönstret (som nu är igensatt) kommer göra vår blivande klädkammare fin!

perspektiv

Vi har bott på madrasser i vardagsrummet den här veckan när målarna fixat i våra sovrum. Det är lätt att sucka och pusta över byggdamm, 3-års trots, gravidillamående och trötthet men så sker det en jordbävning på Haiti och jag inser om igen hur jäkla tacksamma vi ska vara över allt. Tänker på alla föräldrar som mist sina barn och alla barn som mist sina familjer. Ibland är det bara svårt att förstå varför vissa saker måste hända.


Lillos rum


härligt att få packa upp och kunna röra sig även på ovanvåningen.


Nästa rum på tur..

dubbelt upp!

Min farfar hade ett apotek, jag har nämt det en gång innan. Pappa har många sparade fina saker därifrån. Bl a den här gamla skylten som jag fick med mig hem. Tyckte först det liknade två kvinnosymboler men det betyder dödligt och giftigt fast gånger två. Lika bra att vara tydlig.

vadstenagatan

Äntligen har vi fått internet igen.. Inte för att jag känner att jag har haft mycket tid över till att blogga men ändå. Vi har haft en ganska tuff höst. En flytt tar mer på krafterna än man tror. I november genomgick vi dessutom en IVF behandling där jag blev sjuk av hormonerna och hamnade på sjukhus, en lång historia. MEN nu är vi på plats, mår bra, trivs i vårt nya hus och till sommaren kommer det en ny liten familjemedlem!

Vi har börjat renovera lite grann. Vår hemska stentrappa blir snart en fin vit trätrappa med hjälp av Andreas och vår kompis Mathias som har satt upp en tillfällig maskinpark i vår källare. Under hallens laminatgolv gömde sig ett fint trägolv och snart ska vi ta fram golvet i köket också. Målarna har börjat förvandlingen från orangeblommiga tapeter till vitt.

Från och med nu kommer det bli lite mer liv härifrån..


Lillos rum och vårt sovrum på ovanvåningen






Trägolvet hade inte sett ljus sen 1958






Så här såg det ut idag innan lunch, ska bli härligt att få bort den nikotingula strukturtapeten.


Lillo gillar när vi får besök av folk som ska hjälpa oss med huset. Fem minuter efter att hon träffat vår elektriker Leif fick han äran att vara med på hennes familjeporträtt.

den stora flytten

Hej, jag lever! (i flyttkaos) På söndag flyttar vi in i det här huset. Som vi har längtat. Vi har redan fått tillträde att lägga om taket tack vare den generösa nuvarande ägaren. Vi hittade gammalt begagnat lertegel och ska försöka ta fram husets själ som finns gömt långt därunder tilläggsisoleringar och nya fönster från 80 talet. Vilken tur att vi har den gamla ritningen kvar.

Translation: Long time, no see. We are caught up right now with packing and preparing for the big move to this house. There is alot to renovate. Fortunally we have this old blueprint to guide us along the way.